Som om kärleken inte var komplicerad nog. Som om rädslan för att inte vara den enda, eller inte bli älskad tillbaks, inte var stor nog. Nej. För då kom Facebook. Och la förhållanden och dess problematik på en ny nivå. Plötsligt var man tvungen att bekräfta förhållandet inför vänner och bekanta att kommentera och studera. har han snygga semesterbilder? inga alls? då måste han vara ful. är han ful, oscar? är det inte lite varning att han är med i gruppen “adriana lima”? du är ju mörkblond. då gillar han ju brunetter? obvioulsy. det står ju på facebook. Och är man inte tillsammans på facebook, då är det inte officiellt. För då vet ju ingen. Och det som ingen vet, det gills inte. Och med “gills inte” menar jag att du är singel tills facebook bekräftar annat. Så du skickar iväg en förfrågan efter andra dejten. bara för att vara säker på att han inte träffar andra. och han svarar inte! han ignorerar det. jaha, då va det kört. singel för livet. det blir till att plocka fram vibratorn och köpa årsförbrukning av aa-batterier. det här är ju rena helvetet! ska det vara så jävla svårt att få en stadig kuk? du är arg, tills dess att han med ett blygt leende uppvaktar dig på sängen och ber om att få fråga chans irl. Och så var det detta med att “gilla”. Varför gillar han att hans syrras kompis “äter kladdkaka”, men inte att du “är på myshumör idag”. Varför gillar han tjejer som dränker sorger i bakverk hellre än en kelkåt flickvän? Jaha, hon är ju brunett, ser du efter att ha spanat in profilbilden. Kollar en extra gång. Brunett. Ingen tvekan om det. Det va ju själva fan. Så du bakar en jävla kladdkaka och lägger upp bilden i fotoalbumet, äter och skvätter choklad över hela kroppen. kom och smaaaka, din jävla kladdkakebög! En ny notis (!) – “Mamma gillar”. suck. Som om kärleken inte var komplicerad nog. Nu har han blivit vän med någon kurvig brunett. Vem är hon då? Var det i helgen dom träffades? Gav han ut sitt nummer också? Gav han kanske nummret, och nu har de smsat, och bestämt sig för att göra det officiellt på facebook. Nu är de officiellt vänner på facebook. Det var de det. 2 år i sjön. Nu är han borta. Ska man gilla kanske? För att visa att man inte alls är upprörd, fast att man bakat ännu en kladdkaka av ren ångest. Så man gillar. Tills man kommer på att det skulle kunna tolkas som ett godkännande för otrohet. Men du kan ju inte ta bort det. Då verkar du schizofren. Och om brunetten intalar din pojkvän att du är schizofren, då är du ute ur leken. Och så ringer han. Hela din värld är upp och ner och så ringer han. Och han låtsas som ingenting. Han är helt lugn. trevlig(!?) Nästan som om han var kärleksfull. Det är han inte. den otrogna jäveln. Så du blir förbannad, “varför gillar du inte mina statusuppdateringar?! och vem fan är hon den nya brunetten du snackar så mycket med?! hon ska ge fan i mig och vem jag är! jag är fan INTE SCHIZOFREN! du äcklar mig, oscar! ”Oscar är påväg hem till dig efter att ha sett din facebook uppdatering, brunetten är hans kusin från Norrland. Du är kladdig av choklad och tårar, påväg att plocka fram vibratorn igen. Och allt, på grund av facebook. Ogilla.