Den världen där man alltid varit som säkrast,
den världen som man kände sig trygg i,
den världen man kunde utan och innan.
Den världen har vänt mig ryggen,
den världen finns inte mer.
Är det då man måste ta sig i kragen och gå vidare?
Är det då man måste ta nya tag?
Är det då man måste hitta en ny mening?
Jag vet faktiskt inte, jag vet ingenting längre
Så många frågor utan svar, så mycket tomrum

Dom säger att det blir bättre, att allt blir bra.
Men kommer det någonsin bli som förut?
Jag antar att den som lever får se..
Men det är inte så lätt att leva när tårarna tar över,
när man känner sig som ett tomt skal utan själ,
när ett litet leende tar all ork man har kvar i kroppen,
när man låtsas må bra..
Den som säger att livet är lätt, den ljuger!

En dag hoppas jag att jag kan leva mitt liv fullt ut,
att jag kan leva som jag vill,
att jag kan säga att livet är lätt.
Den dagen är inte idag.

Jag skiter i vilket, jag hoppas bara att du en dag ska förstå..