Allt började för tre år sen, vi började 1an. Det gick några veckor och vi hade inte sagt ett ord till varandra, så en dag kommer Tove fram till mig innan en lektion och frågar "är det du som är Elin?". Mer än så va det inte, men ändå, sen den dagen har vi hatat varandra utan en minsta anledning egentligen. Det gick ett tag till och sen var det dags för vårat första projekt. Lärarna delade in oss i grupper, och självklart hamnade vi i samma grupp. Kanske var det ödet? Minns hur jag hatade min grupp, minns hur jag pinade mig igenom det jävla projektet, minns hur jag försökte att undvika att prata med Tove så mycket det bara gick. Kan ni tänka er att allt detta hat kom ifrån rykten och falskt skit snack? Hur som helst, skolan gled på och vi undvek varandra så mycket det gick... Sen kom den dagen då hela klassen skulle åka till Berlin, detta var i början på 3an. Vi fick dela upp oss i rum - Jag, Nella och Jennifer tog ett rum. Sen kommer Tove och då har hon valt att sova med oss. Minns hur många tankar jag hann tänka på den minuten "kan hon inte sova med några andra" "varför just hon" "hela resan är förstörd" "jag hatar henne" det är bara några av alla tankar jag hade då, och jag kan försäkra er om att Tove tänkte detsamma! Väl inne på rummet släppte spänningen mellan oss ganska fort och jag kan ärligt säga att vi hade så sjukt kul i Berlin. Nu såhär i efterhand kan jag med ett leende på läpparna erkänna att inget hade blivit detsamma utan henne. Väl hemma i Sverige igen kom bilderna från resan upp på facebook och alla kompisar undrade vad fan Berlin hade gjort med mig och Tove, världs kriget var över!  Det gick en tid, en månad, och jag skulle fylla 18 år, jag skulle ha en stor fest. Jag minns så väl när Tove fick en inbjudan, hennes blick avslöjade allt. Jag tror faktiskt att det var då den tjocka isen mellan oss sprack på riktigt. Tyvärr kunde hon inte komma på festen. Jag minns att hon sa att hon va så ledsen över det, just då tänkte jag att det va nog bara något hon sa. Men nu när jag står med facit i hand är jag nästan helt säker på att hon faktiskt menade vad hon sa. Tiden flög förbi och sedan var det dags för Nino att fylla 18 år. Han hade en grym fest och jag och Tove spenderade en hel del tid tillsammans och hade en grym kväll. Fulla och glada har jag ett svagt minne av att lite deeptalk om hatet kom upp faktiskt. Skoldagarna spenderade vi allt mer tillsammans, och vi insåg ganska snart att vi va jävligt lika. Men jag ska även tillägga att utan våran älskade Nella hade det aldrig funkat, hon var klistret som fixade ihop pusselbitarna. Tiden flög iväg och det var redan dags för våran student skiva. Nella bjöd på förfest och det var där trion bildades - Tove, Nella och jag! Kvällen fortsatte sen vidare på krogen och vi hade en grym kväll. Helgen efter studentskivan skulle jag åka första maj tåget, Tove frågade om hon fick hånka, min första tanke va "hur ska en helg själv med Tove funka" men hon hängde med. Vi hade en världens bästa helg och sen den helgen har det inte gått en dag utan att vi pratat. Jag har insett hur lika vi är och vi har så sjukt kul tillsammans. Vi kan skratta åt absolut ingenting ihop, vi förstår varandra som ingen annan förstår oss. Under en sån kort tid har vi hunnit uppleva så mycket tillsammans och vi har minnen för livet. Egentligen är det helt sjukt hur våran relation kan vara som den är, det känns som om vi känt varandra hela livet. Men en sak är säker, jag har hittat hem och jag vill aldrig förlora min soulmate!