Jag är så sjukt trött på människor som bryr sig mer om sitt eget liv än andras, som aldrig kan unna någon annan någonting. Människor som alltid måste stå i centrum och som alltid pratar om sig själv och sitt liv.

Jag tycker det är dags att ni öppnar era ögon och inser att ni inte alltid har mest ont, att ni inte alltid är sjukast, att det inte alltid är er det är mest synd om. För vet ni vad? Ingen kommer orka lyssna på ditt självupptagna skit om du aldrig bryr dig om någon annan! Inse att folk kan ha det värre än du själv och inse att man inte alltid orkar höra om dig och ditt liv, så intressant är det inte i längden! Och tro mig, allt handlar om att ge och ta, så om du någon gång unnar någon annan något kommer du få så mycket mer tillbaka.