Igår ringde en vän jag inte pratat med på månader, kanske år. Någon jag insett hur mycket den betyder först nu när den varit borta.

Saknad, längtan, tomrum.

Att återupptäcka något i en männska är som att födas på nytt i sitt allra innersta.

Men det är dagar som dessa man uppskattar dagar som igår, där något så litet som ett hej från någon man tycker om lyser upp hela ens dag. Sånna här dagar gör att man lär sig förstå vilka som verkligen betyder något för en på riktigt, och vilka man är betydelsefull för.

Ibland räcker det och öppna ögonen en gång till och se vad man har framför sig, istället för att jaga något som man aldrig kommer att fånga. Det är älskvärt att krångla till och analysera de enklaste saker till det svåraste, det svåraste är att acceptera den enkla verklighet man skulle kunna ha.

Som en salt sommar bris ifrån havet sköljde ett "aha" över mig. Varken med buller och bång, varken med orkan eller regn. Jag bara visste när den smekte min kind, att nu har vinden vändt. Och även om den blåser kallt idag, så puttar den mig fram i rätt riktning.