Jag har inga sköna berättelser att berätta om, ingen ork att hitta på sagor. Inga tankar stannar tillräckligt länge för att jag ska hinna skriva ner dom, de flyger ut i varje hosta med allt mitt slem.

Jag har ingen bilder att låta er vila ögonen på, mig liggandes i pyjamas är inget intressant. Heller inget man vill vila ögonen på.

Jag har inget att rapportera då jag inte har en aning om vad som händer i världen, min sjukdom har isolerat mig. Jag ignorerar världskriser och kryper ner undertäcket med självömkan som ända sällskap.

Sjukare än sjukaste, totalt jävla sjuk. Och bitter. Inget smakar som jag vill, inget tycks roa mig och jag är så ointresserad av livet att jag inte ens vill måla mina naglar. Förstår ni nu min frånvaro?